Recension: I taket lyser stjärnorna av Johanna Thydell

Boken I taket lyser stjärnorna handlar om 13 åriga Jenna som bor tillsammans med sin mamma i en lägenhet. Jennas mamma har insjuknat i bröstcancer och hennes vardag består i att tampas med sin mammas sjukdom, problemen i skolan och ”Ullis-knullis”. Ullis bor i samma trappuppgång som Jenna och det är från början varandras motsaser. Ullis är populär, pluggar inte- för det är inte coolt och festar på ett sätt Jenna aldrig gjort. Jenna och hennes bästa vän Susanna är båda mycket motiverade skolmässigt och ägnar sig åt allt som är typiskt ”ocoolt” enligt Ullis.

Ett tag efter cancerbeskedet förändras Jenna helt. Jenna hanterar cancerbeskedet genom att dra sig bort från sin mamma när hon behöver henne som mest. I boken får man följa hur hennes relation med Ullis går från hatisk till mycket fin vänskap. Tillsammans tar de sig an alla möjliga tonårsproblem som festandet, Jennas stora kärlek- Sakke och hur man finns som stöd när någon man älskar insjuknar i cancer.

De viktigaste karaktärerna i boken är Jenna och hennes mamma. Jenna försöker att göra allt för at få sin stora kärlek Sakke och strävar efter att bli så populär som Ullis. Hon är väldigt osäker på sig själv och har tonårsbekymmer som ”Att de där jävla brösten aldrig växer ut”. Under bokens gång blir Jenna allt mer populär och glömmer bort sitt gamla jag. Hon mister sin bästa gamla kompis då hon och Susanna blir för olika.

Liv är en snäll och vanligtvis livlig person, vilket passar perfekt till hennes namn: Liv. Jenna och hennes mamma har en väldigt nära relation och kan prata om nästan allt. Någon pappa som funnits i bilden har Jenna aldrig haft, men det finns ett telefonnummer i byrån som går att ringa om hon skulle vilja prata med honom, men det har hon aldrig gjort. Liv är mycket lugn och hanterar Jenna på ett bra sätt när hon förändras drastiskt när döden blir ett större faktum än den varit tidigare. Allt som Jenna gör med sin mamma får henne nu att inse hur sjuk hon egentligen är och till slut blir det nog. Hon väljer att stänga ute Liv och kommer allt mer sällan till sjukhuset för att hälsa på. Hon ägnar sig åt allt möjligt för att tränga bort tankarna om sjukdomen och dess verklighet.

Ullis som kallas för ”Ullis-knullis” är skolan mest populära tjej, hon röker och har en pojkvän som heter Henrik. Ullis bryr sig inte så mycket om skolan och har lite trasliga förhållanden utan stabila förebilder. Hennes mamma lider av att alkoholmissbruk och hennes pappa finns inte längre med i bilden.

Konflikterna mellan huvudkaraktärerna är den mellan Ullis och Jenna. Den konflikten ligger och bubblar under ytan på båda två men den bryter aldrig riktigt ut. Båda två känner till viss del avundsjuka gentemot den andra. Jenna på Ullis ”coolhet” och Ullis på Jennas förmåga och klara skolan samt hennes fina mamma. I boken utvecklas konflikten så småningom till en stöttande vänskap.

Berättelsen utspelar sig i en stadsmiljö och den utspelas även i nutid alltså under tidigt 2000-tal.
Språket är väl använt. Författaren använder tonårsslang och stavar på ett sådant sätt ibland för att förstärka samtalen mellan ungdomar. Boken blir på så sätt lättförstådd och man känner igen sig bättre i det som skrivs.  Texten är mycket ungdomligt skriven men kan förstås av alla. Språket är även realistiskt då man förmedlar det som händer. Det är både ”pang på” och beskrivande. Vid känsliga tillfällen är språket mycket beskrivande men många områden förklaras inte alltid lika väl.

Boken är skriven i tredjeperson. Det är alltså inte Jenna själv som berättar utan författaren skriver vad Jenna gör och tänker. Det är som om författaren är i Jennas huvud och skriver ner allt Jenna tänker och känner, till exempel:

”SHIT. Jenna har verkligen patetiskt små bröst.”

Boken är en kärlek- och ungdomsroman. Det typiska i boken för genren Roman är alla tankar och känslor. Till exempel:

”Men där. Där är han. Sakarias, Sakke, Sakke klass 9A, Sakke sidan 22 i skolkatalogen, Sakke sittande, andra från vänster. Sakke med svart hår, luvtröja och slitna jeans. Jennas Sakke. Eller nja. Jennas blivande Sakke.”

Jag tycker att boken har ett mycket tydligt budskap. Författaren vill förmedla att man inte ska ta sina nära och kära eller sin familj för givet. Man får inte glömma att finnas där för varandra och att inte tappa bort sig själv är två andra viktiga budskap.

Jag anser att budskapet är extremt aktuellt idag med de förutsättningarna vi har för att göra karriär, resa och klara sig själv. Man får aldrig glömma bort vart man kommer ifrån i grund och botten, samt att hålla sina vänner och sin familj nära gör att man alltid har personer som kommer att ställa upp och finnas där hur det än går i livet.

Jag tror att författaren skrev romanen för att det är aktuellt ämne. Cancer är något som drabbar många och utsätter familjer och vänner för stor smärta. Med denna bok hjälper Johanna Thydell läsarna att ändå återfå förmågan att känna lycka i livet.

Jag kan känna igen mig i det som skrevs i boken, kanske främst de nojiga tonårsproblemen som obesvarad kärlek och onödiga konflikter.

Boken är enligt mig väldigt bra och man fastnar för den med en gång. Den blir aldrig tråkig och dess allvarliga handling blir lättsammare med de andra sakerna som sker. Boken ger mig mycket tankar, framför allt att jag ska vara glad för det jag har och glädjas åt att de i min närhet är friska och krya.
Man anade från början att det som hela boken handlat om till sist skulle ske på grund av sjukdomen. Jag blev lite besviken då jag föredrar lyckliga slut. Jag förstod nästan från bokens början hur den skulle sluta och efter ett tag blev det väldigt tydligt. Boken var mycket bra och den var aldrig långtråkig att läsa. 

Jag rekommenderar boken till ungdomar för att detta är en bok skriven för just oss. Den kan även rekommenderas till vuxna då dess tankar och värderingar är viktiga för alla.  Man bör vara tonåring innan man läser den för att förstå allt och kunna sätta sig in i handlingen.

Av: Alice Andersson SA12B 

En sista chans att snygga till inläggen

Hej på er!

Nu har jag gått igenom samtliga inlägg här på bloggen och lämnat kommentarer till dem av er som har något att "snygga till" innan jag betygsätter. Ni har på er t o m söndag 18 november att göra dessa ändringar, sedan börjar jag med betygsättningen och räknar med att ni ska få betyg och kommentarer på torsdag 22 november.

/Ulrika

Recension av boken ”Tack och hej för ingenting” av Måns Gahrton

Kort resumé
Boken börjar med att Elsa som är mycket deprimerad, står vid ett stup och tänker hoppa, när lilla Sigge smyger sig fram på Elsa och hindrar henne från att göra det. Sigge förstår fort att Elsa inte mår bra och han lämnar inte hennes sida. De två åker genom halva Sverige för att stoppa ett brev som Elsa skickat till sin mamma som ett avskedningsbrev. Brevet får hon absolut inte läsa. Boken handlar mycket om Elsas kamp med att finna sin riktiga pappa.

Karaktärer
Varför Elsa är deprimerad är lite oklart genom boken, men mot slutet får man reda på att det handlade om olycklig kärlek. Det är dock inte det enda som är Elsas problem, hennes mamma är en oansvarig sådan, med många olika pojkvänner som Elsa har fått växa upp med. Elsa har inte haft kontakt med sin pappa under sin uppväxt. Elsa är en ganska modig och envis tjej som gör allt för att komma fram till sin mammas lägenhet i Stockholm och hindra henne från att läsa brevet. Sigge får man inte veta hur gammal han är utan bara ett par år yngre än Elsa och han bor ensam med sin pappa då hans mamma inte lever. Sigge är också en ganska envis och påstridig kille som aldrig skulle lämna Elsa ensam även ifall hon bad honom. Elsa måste ju då i gengäld ta hand om honom. Sigge är en väldigt pratglad kille vilket gör att Elsa inte fokuserar på sina deprimerade tankar, utan de skjuts åt sidan. Elsa kallar detta ett ’’moln’’, molnet, de dåliga tankarna, trycks alltså undan när hon är med Sigge.

Miljö
Miljön skildras ganska snabbt i början på boken med att vara på ett berg i skogen, till att senare åka tåg och buss och vandra i olika städer. Jag tror att författaren skildrar miljön på det viset han gör, för att man ska förstå hur mycket dem har gått igenom på den korta perioden i boken. Boken utspelar sig i samma tidsperiod som den är skriven, i början på 2000-talet.

Språk
Språket i boken tycker jag är väldigt lättläst och det känns som att målgruppen är barn/tonåringar. Det används inte några metaforer eller liknelser i boken. När boken är berättad ur Sigges perspektiv är språket barnsligt. T.ex. skrivs ”mig” som ’’mej’’ och ”säger” stavas ’’säjer’’. Själva tänket i Sigges perspektiv är ur ett barns perspektiv. När berättelsen är från Elsas perspektiv, är det också rätt barnsligt men inte riktigt på samma sätt som Sigges, utan ungefär som för en vanlig 16 åring. Eftersom det är Sigge och Elsa som berättar i boken, är skriven i jag-form. Genre: ungdomsroman att det handlar om en tjej i tonåren som man får följa i hennes lilla resa genom Sverige

Budskap

Boken har inget speciellt budskap. Författaren skrev denna berättelse baserat på en av hans drömmar. Garthon trodde att storyn skulle bli en platt och fånig historia så han försökte glömma den, men den hängde sig kvar. Till slut beslöt han sig för att skriva ner den. Vänskap är ett tema i boken tycker jag, och även att det är viktigt att hjälpa varandra så som Sigge hjälpte Elsa, kanske på ett lite mer omedvetet sätt.

Omdöme
Jag tycker att boken var okej, inte alltid så intressant men den gick att läsa. Eftersom den inte var så jätteintressant så fångade den inte mitt fulla intresse, slutet blev ungefär som jag hade tänkt mig, alltså ganska förutsebart. Jag skulle rekommendera boken för någon som inte har så höga krav på en boks innehåll, utan är ute efter en lättläst och inte alltför lång bok.

2012-11-09

Recension av boken "Försoning"  

Boken jag läst heter försoning Försoning som är skriven om Ian McEwan. Boken handlar om systrarna Tallins. Den trettonåriga yngre systern Briony och den äldre syster Cicilia. Systrarna har inget gemensamt förutom att de båda var kära i städiskans son Robbie. Det som var problemet var att Robbie var kär i Cicilia. Briony upptäcker Cicilia och Robbie ha samlag i biblioteket men Briony missförstod situationen och trodde att Robbie förgrep sig på Cicilia. Detta gör att Briony får en annan syn på Robbie som en våldsam psykopat. Under broderns hemkomst blir barnen Tallins kusin Lola överfallen av en okänd man i den mörka trädgården under sökandet av Lolas mindre bröder. Det är Briony som upptäcker händelsen och skyller på Robbie för att skydda sin syster. Briony står bestämt fast i att hon såg honom och konstaplen tror på Brionys berättelse. Cicilia kan inte förstå varför någon ville tro på en liten dum flickas fantasi. Robbie sattes i fängelse och Cicilia bröt kontakten med sin familj och syster. Under ett dygn har Briony begått sitt brott, fått sin familj splittrad och särat på sin systers kärlek. Kommer hon någonsin bli försonad?

Boken är uppdelad i tre olika karaktärer men jag valde att fokusera på karaktären Briony. För att det är hon boken delvist är uppbyggd på. Briony är som hon är för att hon är olyckligt kär i karaktären Robbie. Hon är olyckligt kär för att han inte älskar henne som han älskar hennes syster Cicilia. Detta gör att Briony känner en svartsjuka och vill hämnas för att han inte älskar henne. Under bokens gång förändras Briony lite. Hon går från att vara barnslig till att få mer in blick i det verkliga livet och sitt misstag. Man kan säga att hon kliver utanför sin fantasi. Hon vill ha försoning för sitt misstag för hon gjorde ett misstag den kvällen. Konflikten ligger mellan systrarna Tallins. För när Briony falsk anklagade Robbie blev Cicilia förkrossad och vägrade att prata med sin familj igen, framför allt sin syster. Briony är uppväxt med sin mamma som led av ständig migrän, sin pappa som var och jobba i London hela tiden och storasyster Cicilia. Briony hade inte så bra kontakt med sin pappa men en bättre kontakt med sin mamma som alltid var hemma på grund utav sin sjukdom. Briony och hennes syster Cicilia hade en bra relation men de var olika som natt och dag.

Jag tycker att karaktärerna är trovärdiga för att boken har ett väldigt seriöst språk och den historiska bakgrunden har en anknytning till verkligheten. Man får följa med karaktärerna från 30-talet in på 40-talet, senare börjar ett nytt stycke som heter 1999 där man får träffa Briony igen men som en gammal dam.

Miljön i boken varierar ju beroende på var karaktären befinner sig. Man vet väldigt lätt att veta hur miljön ser ut för författaren beskriver miljön helatiden vart de än förflyttar sig. Tillexempel på typiskamiljö beskrivningar, ”Hon gick lätt ner för den svagt belysta mahogny trappan” eller ” den kalla vinden blåste genom kyrkogården så att de ny fallna löven rassla till”. Man får en lätt bild var man befinner sig och vad är det för årstid. Boken är skriven 2003 så den är inte i närheten utav årtalet i boken. Språket i boken var inte svårt men vissa ord och formuleringar var gammeldags. Det gör att man hakar upp sig och måste läsa om för att förstå sammanhanget. Boken är skriven från olika perspektiv vilket gör att man ibland glömmer av vem det handlar om. Denna författaren väljer att beskriva allt som händer, känslor och tankar väldigt noga. Det bygger ändå upp spänningen något så oerhört för man vill ju veta vad som händer i slutet av kapitlett, men det kan bli för utdraget ibland. Det mesta av boken bygger på hur de olika personerna ser på situationerna vilket gör att det känns realistiskt. De första 55 sidorna var torra som sand och hackigt så jag var tvungen att läsa om några gånger. Den enda nackdelen efter det var att ett och samma dygn var ca170 sidor långt bara för att man såg det från olika perspektiv. Men man kunde komma till vissa delar av boken då man kände budskapet av känslor som författaren vill ge en. Boken är berättad i tredjeperson men i slutet så berättar Briony den i jagform. Jag tyckte det var bra för att det var en fin åter spegling på hur hon såg på livet och händelsen nu och då.

Jag skulle säga att min bok är en typisk kärleksroman. Det finns lycklig kärlek, olycklig kärlek, missförstånd och återförening vilket gör den till en kärleks roman för mig.                                     

Min boks budskap var inte så tydligt tycker jag. Men jag tycker ändå att budskapet är att man inte alltid ska tro på vad ögat ser. För att Briony missuppfattade det i bibloteket och tog ett för snabbt beslut när Lola blev överfallen. Briony gick på vad hon trodde hon såg och vad hon ville tro, men hon visste egentligen inte vad hon såg. Jag tror att Ian McEwan skrev boken för att han kanske har varit med om samma situation av något slag eller så vill han ge en annan synvinkel på kriget och hur det var att leva under den perioden. Jag tycker romanen var bra för att den var spännande och alltid något att ge. Boken gav mig inte så mycket men den var bra att läsa. När jag kom till slutet blev jag inte så överraskad för att det var ett ganska väntat slut. För att man hade fått så mycket information från början till slut så man kunde gissa sig fram. Jag kunde sitta en dag och läsa max 80 sidor sen var man tvungen och tänka igenom det man läste för som sagt, det händer mycket på en kort tid. Boken rekommenderas till alla som vill läsa en seriös roman/kärleksroman.  

"Jag är femton år och jag vill inte dö" av Christine Arnothy.

Boken handlar om en flicka som heter Christine Arnothy. Hon är femton år och befinner sig i Budapest i en källare mitt under krigets gång år 1945 och hon riskerar att dö varje dag. Om det inte är minor eller granater så är det ryska prickskyttar dem måste akta sig för.

 I källaren så bor det flera andra personer, hennes föräldrar och ungefär åtta andra som måste dela på all mat och dryck. Två av dem som bor i källaren vägrar att dela med sig av sin mat som de har i sin lägenhet så det uppstår lite konflikter emellan dem. Till slut blir det inte så mycket kvar och dem börjar svälta. Då dyker Pista, en orädd soldat som gör allt för att hjälpa dem. Han hämtar mat, vatten och medicin. Han hämtar även mjölk till den nyfödda bebisen. De lämnar nästan aldrig källaren utan det är Pista som gör alla ärendena. Han är orädd och hjälper dem med vad de vill.

 Boken är fylld av spänning sorg och kärlek. En gång så var de alla tvungna att lämna källaren för att hämta vatten. Då leder Pista dem till ett ruinerat badhus som skulle ha vatten eftersom att det inte hade statligt vatten. När dom kommer in i badhuset så är det en pool med svavelvatten i där det också ligger en död människa. Det är alltså livsfarligt att simma genom poolen så Pista tar en planka och lägger över så att dom kan ta sig över säkert. När som precis är färdiga med att hämta vatten så sprängs det en granat precis brevid dem så de skyndade sig tillbaka till källaren igen.

 I början av boken så är Christine väldigt rädd att dö. Hon tänker att hon bara har levt i femton år och att det är så mycket hon har gjort. Efter att ha sett alla krigets sorgligheter som alla de döda på gatan och allt svält och lidande.

 Jag tror att jag skulle reagerat exakt likadant som Christine gör i boken. Jag tycker att karaktärerna i boken är väldigt värkliga och det är ingen som är övermänsklig eller något sådant.

 Hon lämnar kriget som en helt annan person. Inte längre rädd för döden. Annars är det inte så mycket boken berättar om just henne. Även fast det ska vara en dagbok så är det skrivet i tredjeperson.

 I boken så använder de sig inte så mycket av metaforer och liknelser. Det och språket gör att jag tycker att det flyter på hela tiden när jag läser men man hör också att de är från en annan tid för språket de använder är gammalt. Det tog dock ett tag att komma in i. Budskapet tycker jag är väldigt aktuellt idag och kommer nog vara väldigt länge. För det utspelar sig under ett krig och de gör vad de kan för att överleva.

 Jag skulle faktiskt kunna rekommendera den här boken. Jag är inte väldigt van vid att läsa men det flöt på väldigt bra för det var så spännande och slutet var väldigt bra men det vill jag inte avslöja.

Recension om Jag saknar dig Jag saknar dig

                                                 Recension om ” Jag saknar dig Jag saknar dig ”

Boken : jag saknar dig jag saknar dig

Författare : Peter Pohl och Kinna Gieth

Recension av : Adam Wetterlind SA12B

Handling och Karaktärer :

Jag vet inte riktigt var jag skulle göra när jag började läsa boken , man kastas rakt in i det som kommer att hända och vilka konsekvenser som det kommer att få i framtiden.

Cilla och Tina är två så närstående systrar, dom är snarare som en person i två olika kroppar , som ett exempel så kan man ta att dom båda vet precis hur dom känner för olika saker och hur dom kommer att handskas med dom situationerna.

Vägen av alla vägar enligt Tina eller mer kallad Dödens väg är dock det stället där dom två systrarna snart kommer att skiljas åt. Cilla är nämligen med om en bil krock på den skräckinjagande dödens väg och det leder också till att hon avlider samma dag intill vägkanten. Trots detta så är det bara början på Tinas problem som kommer att komma och resten är det stora mysteriet hur hon kommer att lösa nu när hennes andra del är utom synhåll.

Båda systrarna har en stark personlighet som framförs genom mycket känslor i boken , man känner en otrolig medkänsla genom mycket som dessa två gör tillsammans , anledningen till det är att man själv har gjort mycket  som dom har gjort och det är till och med saker som uppkommer varje dag i livet som man känner igen sig på mycket väl.

Var utspelar det sig :

Berättelsen mellan de två rollerna utspelar sig på många olika platser , till en början mycket hemma med konflikter och annat inom familjen men i och med Cillas död så rör sig Tina mycket därifrån och berättelsen fortsätter  i den skolmiljön där hon får sina nästa utmaningar.

Det känns även bra att boken är uppbyggd på det viset eftersom att man får se en helt annan sida utav Tina på det sättet.

Språket :

språket i boken är mycket vardagligt , boken inriktar sig mycket på ungdomar och det gör också språket i sin tur. Som exempel så är det faktiskt en stor del utav språket i boken som även jag talar t.ex idag och som inte skiljer sig så mycket från verkligheten. På detta viset känns också berättelsen mer realistisk.

Eftersom att det också är en realistisk berättelse så är inte heller något utav språket påhittat eller uppfunnet dock så är det faktiskt en del ordlekar senare delar utav boken och inte det som man vill kunna säga ” direkt på ” utan att man skall kunna skapa sig en egen uppfattning om vad författarna menar med det som händer just då.

Berättarperspektiv :

Man kan säga att den är mycket varierad i sin berättelseform. Huvudpersonen som berättar om sig själv vill nämligen inte säga ” jag ” utan tilltalar istället sig själv med sitt namn och inte med pronomen. Detta är mycket bra tycker jag samtidigt ,  eftersom att man får en helt annan vinkel från historien.

Jag måste säga det personligen också att jag tycker att det är väldigt häpnadsväckande att dom väljer att berätta det på just det viset därför att jag har aldrig upplevt någon annan som har gjort det i någon annan text eller bok innan.

Genre :

Det är helt klart en ungdomsroman utifrån det starka bandet som de två systrarna har mellan sig och hur och vad Tina gör med sina problem som uppstår en efter en både före och efter Cillas död  , men boken har även drag utav kärlekssamma drag skulle jag vilja säga eftersom att de båda systrarna har en sådan stark relation till varandra.

Budskapet :

Jag tror att boken vill berätta en hel del historia faktiskt , kanske är det så att någon av författarna har blivit utsatta inför samma situation eller något liknande.  Annars så tror jag och till och med vet av egna erfarenheter att denna situation har förekommit fler än bara denna gången i boken och att man ska värdesätta det man har och inte bara ta allt för givet.

Efter att ha läst boken så fick jag själv nämligen en helt annan blick på min tillvaro och försökt  tänka till på saker som man faktiskt tar för givet och saker eller personer som  kanske inte finns där för en själv en  vacker dag.

T.ex så har mina föräldrar alltid ställt upp för mig men det är först nu som jag inser hur mycket dom faktiskt betyder för mig och vad dom har gått igenom  , jag vet inte vad jag skulle göra om samma sak som hände med Cilla skulle hända med dom. På så sätt tycker jag att budskapet är otroligt tydligt och att det gått rakt på sak utan att missa.

Mitt Omdöme om boken :

Jag har bara läst ett antal böcker men denna är definitivt den bästa hittills, jag brukar tycka att det faktiskt är ganska så tråkigt och vanligt med alla dessa ungdoms romaner men denna hade något extra och jag vill liksom bara läsa om den så fort jag var klar.

Boken hade en bra handling medan språket var lätt förstått och utåtriktat och i och med det så var boken mycket bra.

Ända från början till slut kunde jag inte slut läsa boken eftersom att boken direkt hoppar in i själva handlingen och det är samtidigt det som gör den så spännande  , att få veta vad som kommer att hända men inte hur eller varför är ganska så briljant till att få läsaren till att fortsätta. Som man säger med allt så hade denna också ett slut som va ” slutet gott , allting gott ” men samtidigt så var den en del utav boken charm.

Om jag skulle kunna rekommendera boken ?   Naturlig vis ! ungdomar kanske skulle kunna ha det lättat att kunna läsa den men jag skulle nog tro att många ” äldre” skulle kunna ta sig igenom den och känna samma sak som jag om boken.

Bokrecension

Boken jag har läst heter: Jag saknar dig, jag saknar dig! Boken är skriven av författarna Peter Kohl och Kinna Gieth.

Resumé: Boken handlar om 2 tjejer vid namn Cilla och Tina som är enäggstvillingar. De två tjejerna bor i ett hus som kallas Rosengården med sin pappa och låtsas mamma och deras låtsas bror som heter Jonny. Flickorna är 13 år gamla och har ett väldigt roligt men ändå jobbigt tonårsliv där killar och musik är det enda som kretsar runt deras huvuden. Tina och Cilla är påväg till bussen som ska ta de till skolan men då händer en tragisk händelse på vägen som kallas Dödens Väg. Cilla blir påkörd av en bil och dör när de springer över vägen för att nå busshållplatsen. Bilisten som körde på Cilla var deras brors bästa kompis Martin.

Cilla och Tina är väldigt olika i sättet för att vara tvillingar. Tina är en tjej som har massvis av kompisar och är väldigt populär i skolan. Hon jagar också killar hela tiden och blir tillsammans med olika killar hela tiden och hon är väldigt elak mot sin syster genom att kalla henne för lebb och liknande kränkande ord. Cilla är lite mer av en tjej som är ganska blyg och har bara en kompis som heter Sandra. Men även Cilla är ute efter killar men inte alls på samma sätt som sin syster utan Cilla går inte ut med information om att hon gillar en kille utan hon håller det för sig själv. Tvillingarna älskar att hålla på med musik, Cilla spelar flöjt och Tina spelar fiol.

Cillas och Tinas mamma dog av en sjukdom när de var 2 år gamla så deras pappa som heter Albert fick uppfostra flickorna ensam. Under tiden när deras mamma levde bodde de i Frankrike men när Albert träffat en kvinna som heter Monika som har en son vid namn Jonny så flyttar de allihop till Sverige till en gård som heter Rosengården. Familjen är en väldigt lycklig familj men givetvis små bråkar de också som vilken annan familj som helst. Tvillingarnas pappa är en väldigt noggrann man och vill att hans döttrar ska göra bra ifrån sig i skolan så han blir förbannad när de inte sköter sig. Cilla och Tina är emellanåt väldigt snälla mot varandra och sitter och pratar om exakt allting med varandra men det är inte alltid det är så. Tvillingarna bråkar väldigt ofta och det kan handla om exakt allting, från killar till musiken de lyssnar på i deras rum. Jag tycker att personerna i boken är väldigt trovärdiga för det låter som att det kan vara någon av mina egna vänner som boken handlar om. Det är precis såhär det är i tonårslivet.

Boken utspelar sig i cirka 2 år så miljön ändrar sig väldigt mycket. När jag läste boken så kändes det nästan som att jag var en karaktär i boken på grund av att den utspelar sig under så lång tid. Jag tror att författaren valde att skriva en bok som utspelar sig under så lång tid på grund av att man ska få se allting ur alla karaktärers synvinkel. När en närastående person dör så tar det väldigt lång tid innan man kommer över det, om man ens kommer över det. Jag skulle kunna tänka mig att boken utspelar sig för ungefär 10 år sen för de berättar att man använder CD spelare till att lyssna på musik i och det gjorde man för ungefär 10 år sen.

Jag tycker att språket är anpassat för en person i 16-20 års åldern. Ibland använder författaren ganska komplicerade ord så man får klura lite på vad det betyder. Även om vissa ord var svåra att förstå så tycker jag att det var väldigt passande med lite svåra ord för Tina skriver väldigt mycket dikter efter Cillas död och i en dikt brukar det ofta vara lite svårare ord. Jag tycker att språket är väldigt beskrivande, författaren beskriver väldigt mycket om hur personerna i boken tycker och tänker vilket är bra för då kan man sätta sig in i boken på ett annat sätt än om det bara hade varit pang på hela tiden. Det känns som att boken är gjort för att en ungdom ska läsa den så språket är väldigt ungdomligt vilket är en stor fördel för mig som inte läser böcker ofta alls.

Boken handlar om döden och kärlek vilket ger den genren ungdomsroman, man kan säkert lägga den under kategorien kärleksroman också men jag tycker att den passar in bättre under ungdomsroman.  Jag tror att budskapet med denna roman är att man ska vara rädd om sina nära och kära och behandla dem med den respekt de förtjänar. Jag kan känna igen mig lite i karaktären Tina när hennes syster Cilla dör för jag förlorade min morfar för 6 år sen och han stod mig så nära som att han var en bror för mig fast han var vuxen. Jag kände inte att det var värt att leva när morfar dog på grund av att han stod mig så nära. Varje gång vi åkte till Göteborg med bilen trodde jag att vi skulle hälsa på morfar, det kändes som att allt bara var en mardröm. Och det är precis samma sak som händer Tina när Cilla dör, hon tror att allt bara är en mardröm så jag kan verkligen sätta mig in i denna boken.

Jag tycker att boken har varit väldigt bra redan från början för att jag känner igen mig själv i Tinas roll. Jag blir väldigt avkopplad när jag läser denna bok för den var väldigt intressant men den får mig att tänka väldigt mycket på hur det känns att förlora någon som står en så nära. Boken slutar med att hela släkten ska fira nyår hemma på rosengården.  Jonny flydde när Cilla dog för han klarade inte av all sorg hemma och han kommer hem för första gången på ett år för att fira nyår med sin släkt. Cilla har spelat in en låt med två musikproducenter som heter: Cilla Suite! Låten har släppts och hela släkten sitter och lyssnar på den. För första gången sen Cillas död känns det som att Tina mår bra och kan hitta tillbaka till sig själv igen så jag tycker att slutet i boken var mycket bra.

När jag läser en bok brukar jag vilja kunna förstå nästan redan från början hur den ska sluta men det kunde jag inte här, jag trodde under hela boken att Tina skulle vakna upp ur en mardröm i slutet men jag hade helt fel. Detta är en bok man behöver läsa ganska långsamt för att förstå allting för det är väldigt mycket tankar men även diskussioner i boken så jag föredrar att inte sträckläsa den men den är allt utom seg att läsa.

Jag rekommenderar starkt denna bok till varenda ungdom för den påminner en så sjukt mycket om hur det är att vara ungdom. 

Bokrecension om boken: Jag saknar dig, jag saknar dig! Gjord av Jonathan Ledin på Aranäsgymnasiet. 

Pojken i randig pyjamas av John Boyne

Boken handlar om den 8-åriga Berlin pojken Bruno, som en dag får veta att familjen ska flytta. Brunos far, som är SS-officer har nämligen blivit befordrad, och hans nya jobb blir att sköta om Auschwitzfängelset. Detta förstår förstås inte Bruno, som bara blir ledsen när han måste lämna alla vänner i Berlin. Väl på plats vill Bruno genast börja utforska det nya området, men hans mamma säger bestämt att han bara får leka runt omkring huset där familjen bor. Trots mammans varningar beger sig Bruno längre bort från huset, och en dag ser Bruno ett gigantiskt staket med taggtråd. Han frågar sina föräldrar om staketet och de måste ljuga för att inte berätta den hemska sanningen. En dag då Bruno står vid staketet kommer en jämnårig pojke i randig pyjamas fram från andra sidan. Pojken i den konstiga randiga pyjamasen heter Shmuel, och de båda pojkarna bygger upp en stark vänskap som slutar i en tragedi.

Huvudpersonen i boken heter Bruno. Bruno är en vanlig tysk 8-årig Berlin pojke som lever i Tyskland under andravärldskriget. Författaren valde att inte beskriva Bruno särskilt detaljerat. Eftersom han endast är åtta år uppfattar han inte sakerna på ett sådant sätt som en vuxen skulle ha uppfattat det. Dock så utvecklar Bruno sina kunskaper genom boken om att det pågår någon form av krig, och att Tyskland kämpar för mänsklighetens bästa. Han får även lite kunskaper om förintelsen utav sin privata lärare och storasyster, men förstår ändå inte riktigt. Från läsarens perspektiv uppfattas Bruno som väldigt naiv och godtrogen, dock inte så konstigt eftersom han är så ung. Familjen består utav: fadern Ralf, modern Elsa storasystern Gretel, och Bruno. Relationen mellan de båda föräldrarna hänger på en skör tråd. Elsa avskyr Ralfs arbete men vågar inte riktigt skylta öppet med det. Hon tycker dessutom att Auschwitz inte är någon optimal plats för en 8-åring att vistas på.

Boken utspelar sig i Berlin och Auschwitz under andravärldskriget. Man kan själv föreställa sig att miljön och stämningen runt omkring Auschwitz inte är på topp. Det beskrivs också i boken att lukten från de kremerade kropparnas rök nästan är outhärdlig. Här vill författaren få fram hur grymt och brutalt förintelsen faktiskt var.

Språket är relativt enkelt, det är en bok som passar tonåringar för att den är inte överfylld med oviktiga detaljer, men inte heller så enkel eftersom boken tar upp förintelsen som huvudpunkt, och det krävs lite förståelse om andravärldskriget för att förstå hur förintelsen påverkade människorna och vilka konsekvenser det förde med sig. Berättarperspektivet är en allvetande berättare. Genren skulle jag säga är en ungdoms/historisk roman.

Jag vet inte om boken har något speciellt budskap, men författaren vill definitivt få fram förintelsen ur ett naivt barns perspektiv. Jag tyckte boken var bra eftersom den är skriven på ett sådant sätt att ungdomar lätt kan läsa den. Inget komplicerat språk eller onödiga detaljer.

När jag läste boken fick det mig att tänka lite extra på förintelsen, om hur människorna hade det och om all sorg och död som härjade innanför Auschwitz murar. Slutet på boken kom lite som en chock. Jag hade aldrig trott att boken skulle sluta på ett sådant tragiskt sätt som den faktiskt gjorde. Eftersom boken enligt mig riktar sig till just ungdomar var det väldigt lätt att fortsätta läsa och vända blad. Texten är skriven på ett mycket bra sätt som gör att man fortsätter läsa, utan att tröttna. Jag skulle rekommendera alla som gillar bra lättlästa ungdoms/historiska romaner att läsa denna bok. Det är en väldigt gripande berättelse om förintelsen och dess tragiska konsekvenser. Personligen tyckte jag att boken var väldigt bra. Dels för att språket är ungdomsanpassat, och att själva berättelsen utspelar sig på en historisk mycket intressant och tragisk plats.           

    

I taket lyser stjärnorna

I taket lyser stjärnorna

Jag har läst boken i taket lyser stjärnorna, som är skriven av Johanna Thydell.

Boken handlar om 13- åriga Jenna som försöker ta sig igenom tonårens turbulens. Precis som en vanlig tonåring har hon vanliga problem, som att Ullis, som hon hatar, är så populär och varför Sakke inte lägger märke till henne. Det finns dock ett problem till. För hemma hos Jenna bor en cancersjuk mamma. En mamma, som vet att varje dag kan vara hennes sista. Jennas sätt att hantera vetskapen och tiden, är att göra det enda möjliga. I taket har Jenna och hennes mamma satt upp stjärnor. Under en av dem har Jenna gömt en dikt. ”Om du dör mamma, då tar jag livet av mig”.

I huvudrollen finner vi Jenna, en tretton år gammal tjej som precis börjat sjuan och försöker ta sig igenom en svår tid. Hon är ganska smart, men för att handskas med verkligheten gör hon under bokens gång en hel del dåliga val. Precis som vilken normal tonåring försöker Jenna anpassa sig till sin omgivning på bästa sätt, som i den här boken blir väldigt omständiga på grund av förhållandena.  I början av boken ser man Jenna som en trogen dotter som är där och stöttar sin mamma i vått och torrt. Men när sanningen sakta men säkert hinner ifatt Jenna, vill hon inte inse den. Henne sett att hantera den är att fly från den. Under bokens gång tar Jenna mer och mer avstånd från sin mamma, trots att hon vet att mamman egentligen behöver henne mer än någonsin. Hon stöter ifrån sig sin mamma för att det känns lättare att inte sakna henne. Jenna är en normal tonåring, men med ovanliga problem.

Boken utspelar sig i nutid, med dagens skräck inför cancer inräknad. Allt ingår, cellgifter och behandlingar med mera. Boken är skriven i pågående form, någonting som utspelar sig allt eftersom med tiden. Berättaren, ja, berättar helt enkelt om det som pågår för tillfället. Inga kommentarer om framtiden eller dåtiden, utan fokus ligger på det som sker just nu.

Boken är skriven på ett ungdomligt språk, med slangord, svärord och konstiga stavelser. Den utgör en realistisk syn ur ett ungdomligt perspektiv. Genom det kan man enkelt sätta sig in i hur huvudpersonen tänker i de olika lägena, och lättare förstå sig på känslor som flödar genom bokem. Skrivspråket är inte krångligt, utan är skrivet på ett enkelt sätt. Det utgör inte några extra eller komplicerade beskrivningar, utan går relativt rakt på sak. Det gör boken lättläst och man tröttnar inte på den. Läsaren kastas in i nya tankar och känslor hela tiden, det gör boken varierad samtidigt som man kan se en tydlig röd tråd.

Boken i skriven ur Jennas perspektiv, men den är skriven i tredjeperson. Man ser tydligt att den är Jenna som berättar, det är hennes tankar och känslor som skildras, men hon berättar om sig själv som en annan person. Läsaren för följa med i Jennas vardag och se hur hon reagerar på sin omgivning, även om det inte är jag- form. Ungefär som att det sitter en annan person inne i Jennas huvud som berättar.  

Boken tillhör genren kärleks- och ungdomsroman. Man som läsare ser tydliga drag av både kärlek och ungdom. Kärleken Jenna har till sin mamma är omöjlig att missa, även om hon desperat försöker förneka den. Som jag skrev innan, är boken skriven på ett ungdomligt språk, och ur en ungdoms perspektiv, vilket gör det till en ungdomsroman. Starka band utspelas i boken, både mellan ungdomar och vuxna och mellan ungdomarna själva. En annan sorts kärlek som också finns med i boken är obesvarad kärlek. Det finns ett stycke som visar det väldigt tydligt, jag citerar:

”Jenna ville ha Sakke som ville ha Ullis som ville ha Henke som ville ha Karro.”

Sådana relationer är sorgligt nog tagna ifrån verkligheten. Många gånger har man kunnat sätta sig in i ett sådant triangeldrama. Något som gör det lätt att förstå de krossade hjärtana i boken.

I en sådan här roman kan man tolka budskap helt olika. Någon anser att budskapet är att skänka pengar till rosa bandet, medan någon annan vill visa mer respekt för de sörjande. Jag ser budskapet som en uppmaning att fortsätta kämpa, även när det blir svårt. Om man har varit i en svår period, blir det nästan alltid bättre. Det kan komma perioder då man inte ser ett slut, men jag tror att boken uppmanar dig till att fortsätta kämpa. Men, det är bara min tolkning. Det budskapet kommer alltid att vara aktuellt, för alla människor. Även om du är den lyckligaste människan på jorden, finns det alltid någonting värt att kämpa för. Det finns alltid någonting i världen som man kan hjälpa till att förändra, även om man är helt nöjd med sin egen tillvaro. Svälten i världen tar inte slut, den globala uppvärmningen slutar inte försämras. Det finns alltid någonting mer att kämpa för.

Jag kan sätta mig in i många situationer i boken. Obesvarad kärlek, inga detaljer, svår saknad och lusten av att sluta kämpa. Jag kan också sätta mig in i Jennas situation, för jag vet hur det är att förlora någon nära och kära. Någon annan gång ska jag berätta hur mina släktmedlemar mystiskt dog, en efter en. Men det går jag inte in på nu. Poängen är, att jag vet vad Jenna gick igenom. Jag vet hur svårt det är att inte ge upp, och jag vet också att det verkar lättare att göra som Jenna gjorde. Att bara fly från det hela. Men jag vet också att det inte går.

Jag tycker att boken var mycket givande, man som läsare fick en annan syn på vad nära och kära går igenom. Min mormor dog när mamma var 15 år gammal, och jag märker tydligt att sådana sår aldrig går över. Jag får en annan syn på vad min mamma gick igenom. Boken ger dig en tankeställning, någonting som jag tror att många människor behöver. Även om boken varit extremt tråkig hade det varit värt att läsa den för att få veta slutet. Även om man i bakhuvudet nog insett vad som skulle hända, var det som om man inte förstod. Det kom som en chock, även om det inte borde ha gjort det. Jag anser inte att boken var seg, men det beror nog på vilken målgrupp som läser den. En äldre person skulle förmodligen ha väldig svårt att ta sig igenom boken, på grund av skrivspråket och känslorna. Beroende på vad man gillar för sorts bok, eller om man gillar att läsa förövrigt, tror jag att det kan vara en bok som vissa ligger uppe och sträck läser på natten. Men jag tror också att visa ger upp efter ett par sidor, på grund av bristen på action och äventyr.

Jag tycker personligen att alla borde läsa den, jag är dock inte lika säker på att alla skulle tycka om den. Men det finns ett starkt och bra budskap i boken, något som alla borde ta del av. Men när jag ska rekommendera boken, riktar jag mig främst till er som vill läsa en bok med mycket känsla och djup i.

                                                                                                     Skrivet av: Josephine SA12B   

Recension av "allt för min syster"

Allt för min syster

Författare: Jodi Picoult

Denna boken jag har läst handlar om en familj som heter Fitzgerald, och i familjen är det mamman, pappan, sonen Jesse, dottern Kate och Anna. Kate är allvarligt sjuk i leukemi. Och hennes syster Anna kom endast till världen för att hon skulle kunna donera organ och blod osv till sin sjuka syster. För hon är en perfekt matchning genetiskt.
Annas föräldrar har aldrig riktigt frågat henne vad hon vill eller tycker om detta. Men när Kate måste ha en ny njure så säger Anna ifrån och tar till en advokat för att hon ska kunna få rätten till hennes egen kropp. Vilket leder till att föräldrarna blir stämda.

Anna som är den friska dottern har alltid känt sig som en reservdel för Kate. Och har inte fått den uppmärksamhet hon velat ha. För allt har alltid handlat om Kate och hur hon mår. I boken är Anna 13 år.

Kate som är den sjuka systern har haft diagnosen leukemi väldigt länge, och hon ser nog inte hur Anna verkligen mår över att hon måste donera hela tiden.

Miljön utspelar sig ofta på sjukhuset eftersom att Kate tillbringar mycket tid där. Annars är dem hemma det mesta.

Denna berättelsen utspelar sig i nutid, för det är sånt här familjer kan ha att göra med nu också och cancer är något många måste hantera i dagens läge också.

Språket i boken är ungdomligt samtidigt som det e väldigt välskrivet. Den är skriven på ett fint sätt så man blir väldigt berörd av boken.
Eftersom att det är fem olika personer som berättar, och alla är i olika åldrar blir det ett varierat språk också.

Vad jag tror är anledningen till att författaren valde att skriva just denna boken, är för att många unga lever med cancer och det påverkar alla runt om. Och det är nog många som kan känns igen sig i denna boken på ett sätt

Jag tyckte att det var en väldigt bra bok som var väldigt sorglig också, den var ganska överraskande för det blev verkligen inte som man hade trott från början men jag tyckte att det hade kunnat vara ett annorlunda slut.
Det är en bok man utan problem kan sträckläsa, svår att lägga ifrån sig när man väl börjat.
Och jag skulle definitivt rekommendera den för andra att läsa.

av: Petronella Olsson