2012-11-09

Recension av boken "Försoning"  

Boken jag läst heter försoning Försoning som är skriven om Ian McEwan. Boken handlar om systrarna Tallins. Den trettonåriga yngre systern Briony och den äldre syster Cicilia. Systrarna har inget gemensamt förutom att de båda var kära i städiskans son Robbie. Det som var problemet var att Robbie var kär i Cicilia. Briony upptäcker Cicilia och Robbie ha samlag i biblioteket men Briony missförstod situationen och trodde att Robbie förgrep sig på Cicilia. Detta gör att Briony får en annan syn på Robbie som en våldsam psykopat. Under broderns hemkomst blir barnen Tallins kusin Lola överfallen av en okänd man i den mörka trädgården under sökandet av Lolas mindre bröder. Det är Briony som upptäcker händelsen och skyller på Robbie för att skydda sin syster. Briony står bestämt fast i att hon såg honom och konstaplen tror på Brionys berättelse. Cicilia kan inte förstå varför någon ville tro på en liten dum flickas fantasi. Robbie sattes i fängelse och Cicilia bröt kontakten med sin familj och syster. Under ett dygn har Briony begått sitt brott, fått sin familj splittrad och särat på sin systers kärlek. Kommer hon någonsin bli försonad?

Boken är uppdelad i tre olika karaktärer men jag valde att fokusera på karaktären Briony. För att det är hon boken delvist är uppbyggd på. Briony är som hon är för att hon är olyckligt kär i karaktären Robbie. Hon är olyckligt kär för att han inte älskar henne som han älskar hennes syster Cicilia. Detta gör att Briony känner en svartsjuka och vill hämnas för att han inte älskar henne. Under bokens gång förändras Briony lite. Hon går från att vara barnslig till att få mer in blick i det verkliga livet och sitt misstag. Man kan säga att hon kliver utanför sin fantasi. Hon vill ha försoning för sitt misstag för hon gjorde ett misstag den kvällen. Konflikten ligger mellan systrarna Tallins. För när Briony falsk anklagade Robbie blev Cicilia förkrossad och vägrade att prata med sin familj igen, framför allt sin syster. Briony är uppväxt med sin mamma som led av ständig migrän, sin pappa som var och jobba i London hela tiden och storasyster Cicilia. Briony hade inte så bra kontakt med sin pappa men en bättre kontakt med sin mamma som alltid var hemma på grund utav sin sjukdom. Briony och hennes syster Cicilia hade en bra relation men de var olika som natt och dag.

Jag tycker att karaktärerna är trovärdiga för att boken har ett väldigt seriöst språk och den historiska bakgrunden har en anknytning till verkligheten. Man får följa med karaktärerna från 30-talet in på 40-talet, senare börjar ett nytt stycke som heter 1999 där man får träffa Briony igen men som en gammal dam.

Miljön i boken varierar ju beroende på var karaktären befinner sig. Man vet väldigt lätt att veta hur miljön ser ut för författaren beskriver miljön helatiden vart de än förflyttar sig. Tillexempel på typiskamiljö beskrivningar, ”Hon gick lätt ner för den svagt belysta mahogny trappan” eller ” den kalla vinden blåste genom kyrkogården så att de ny fallna löven rassla till”. Man får en lätt bild var man befinner sig och vad är det för årstid. Boken är skriven 2003 så den är inte i närheten utav årtalet i boken. Språket i boken var inte svårt men vissa ord och formuleringar var gammeldags. Det gör att man hakar upp sig och måste läsa om för att förstå sammanhanget. Boken är skriven från olika perspektiv vilket gör att man ibland glömmer av vem det handlar om. Denna författaren väljer att beskriva allt som händer, känslor och tankar väldigt noga. Det bygger ändå upp spänningen något så oerhört för man vill ju veta vad som händer i slutet av kapitlett, men det kan bli för utdraget ibland. Det mesta av boken bygger på hur de olika personerna ser på situationerna vilket gör att det känns realistiskt. De första 55 sidorna var torra som sand och hackigt så jag var tvungen att läsa om några gånger. Den enda nackdelen efter det var att ett och samma dygn var ca170 sidor långt bara för att man såg det från olika perspektiv. Men man kunde komma till vissa delar av boken då man kände budskapet av känslor som författaren vill ge en. Boken är berättad i tredjeperson men i slutet så berättar Briony den i jagform. Jag tyckte det var bra för att det var en fin åter spegling på hur hon såg på livet och händelsen nu och då.

Jag skulle säga att min bok är en typisk kärleksroman. Det finns lycklig kärlek, olycklig kärlek, missförstånd och återförening vilket gör den till en kärleks roman för mig.                                     

Min boks budskap var inte så tydligt tycker jag. Men jag tycker ändå att budskapet är att man inte alltid ska tro på vad ögat ser. För att Briony missuppfattade det i bibloteket och tog ett för snabbt beslut när Lola blev överfallen. Briony gick på vad hon trodde hon såg och vad hon ville tro, men hon visste egentligen inte vad hon såg. Jag tror att Ian McEwan skrev boken för att han kanske har varit med om samma situation av något slag eller så vill han ge en annan synvinkel på kriget och hur det var att leva under den perioden. Jag tycker romanen var bra för att den var spännande och alltid något att ge. Boken gav mig inte så mycket men den var bra att läsa. När jag kom till slutet blev jag inte så överraskad för att det var ett ganska väntat slut. För att man hade fått så mycket information från början till slut så man kunde gissa sig fram. Jag kunde sitta en dag och läsa max 80 sidor sen var man tvungen och tänka igenom det man läste för som sagt, det händer mycket på en kort tid. Boken rekommenderas till alla som vill läsa en seriös roman/kärleksroman.