torsdag 8 november 2012


Comédia Infantil av Henning Mankell

Boken handlar om en pojke som heter José Antonios Maria Vaz som lever i en afrikansk hamnstad. José jobbar på ett bageri och en natt hittar en nedskjuten pojke i teatern bredvid, han tar hand om honom och samtidigt får höra hans historia.

Beskrivning av huvudpersonen och de viktigaste karaktärerna

Som sagt, huvudpersonen heter José Antonios Maria Vaz, en mycket omtänksam och generös person. José jobbar som bagare och har en låg lön, men ändå uppehåller han pojken på taket som heter Nelio så bra han kan. Varje natt han bakar så tänker han på Nelio, utom de sista dagarna då han fått syn på en underbar tjej som heter Maria då Nelio får dåligt samvete. När han tillslut har fått höra Neilos historia packar han ihop sina grejer, säger upp sitt jobb och känner att det är hans plikt att berätta historian vidare, med det visar han att han är en trogen person och att han bara vill göra rätt för sig.
Nelio är en liten kille på 10 år han är ganska tapper i sitt sätt att vara, det är antagligen för att han har förlorat sin familj och inte har särskilt lång tid kvar att leva. Han har fått uppleva mycket som gatubarn och är därför en mycket erfaren trots att han bara har levt 10 år, detta var Nelios ena sida. Hanns andra sida är som vilket gatubarn som helst, lekfull men i vissa fall ledsen för att han inte har det så bra ekonomiskt. Nelio är mycket smart, det han berättar ur sin historia visar på att han gör det som känns rätt för sig själv även om han kanske är oärlig, och om han är oärlig så har han alltid en anledning till att vara det. Det uppkommer konflikter och avundsjuka inom Nelios gatubarnsgäng när det kommer in en tjej som tycks ta för mycket plats, men visar goda egenskaper som att kunna läsa och skriva vilket ingen annan kan.

När och var utspelar sig berättelsen?

Boken utspelar sig i Afrika längs en fattig kuststad, den är inte så fattig att den inte finns några välbyggda hus men ändå storfattigdom där det mesta är övergivet. Boken utspelar sig från 70-talet och framåt, det är svårt att veta eftersom en liten stad i Afrika inte utvecklar sig särskilt snabbt, med tanke på att det fanns bilar så kan jag tänka mig att denna boken utspelade sig för ca 40 år sedan. Klimatet är oftast väldigt hett med en stekande sol på dagen men ibland kommer de kalla kust vindarna som José skriver som bedrövliga. Boken är skriven 1995 så det var troligt vis då den utspelade sig också, när jag resumerade tidigare i analysen var det mer hur jag hade uppfattat boken utan att veta att den var skriven 1995, det var mer för beskrivningens skull.

Hur är språket?

Språket i boken är lättläst, det var mer hur den berättades jag hade svårt med, det hade gått en bit i boken innan han hittade honom och då skiftade det till att Nelio blev berättaren, det var det som gjorde att boken blev mer svårläst för mig. Varje gång Nelio pratar var det ett tappert språk som om meningen kom från en vuxen man, det gjorde att jag såg det framför mig väldigt bra och jag kom in i boken på ett bättre sätt. Inom Nelios grupp är det kortfattat språk med varken tråkig eller glad attityd. Alla pratar som om dem för en stund sedan har slutat gråta men inser ändå att det inte hjälper att vara ledsen. Språket är kortfattat och det beror ganska mycket på vem det kommer ifrån, kommer det från Neilo kan det låta både som om en gammal man talar och som en lite pojke talar men till mesta dels av boken talas det ungdomligt språk. Det gör det förmodligen mer lättläst. Den berättas mer pang på, för mig gör det böcker mer intressanta och man kommer in i dem mer. Det hände nästa aldrig att dem fantiserade, mig spelar det inte så stor roll, jag hade inte velat att dem fantisera för mycket, då hade den antagligen blivit väldigt långtråkig. I gatubarnsgruppen var språket torrt, ingen större skillnad utanför men ändå märkbar.

Berättarperspektiv

boken berättas i både allvetande och i jag-form, när det är i Nelios perspektiv är den allvetande och när det är jag-form är det José.  

Vilken genre tillhör boken?

Ungdomsroman/ drama. Eftersom boken handlar om ungdomar så är det en ungdomsroman. Ett exempel på drama är när Nelio tvingas från sin mamma och tvingas skjuta hans bror om han ska överleva men istället skjuter mannen som tvingar honom och springer allt vad han orkar rätt ut i skogen. Att få uppleva ensamhet, fattigdom, bli skjuten och dö innan man fyllt 11 är är ett exempel på ett typiskt drama

Bokens budskap

Budskapet i boken är nog att få fram hur ett vanligt gatubarns liv kan se ut. Jag tror att han skrev boken för att han själv har fått en inblick hur det verkligen är att leva som ett gatubarn i Afrika. Jag tror att det budskapet kommer vara aktuellt en lång tid framöver och det är det även idag.
Bokens tema är fattigdom och gemenskap:
”Den morgonen insåg Nelio att Alfredo Bomba inte skulle leva i många dagar till. Han hade slutat äta, hans hud spände över kraniet, ögonen sjönk allt djupare. De satt runt honom, tysta, trötta och rädda. Alla kände samma osäkra ängslan över att vara så nära döden. Strax innan skymningen föll ett hårt regn över staden. De täckte över Alfredo Bomba med en gammal presenning som låg slängd intill bensinstationen”. S230

Vad tycker du om boken? Och varför tycker du så?

Jag tycker att boken var bra. Man har alltid insett att barnen i Afrika har det dåligt men efter att ha läst boken kan jag tänka mer hur dem egentligen har det, så boken har gett mig en större förståelse hur det är att leva som gatubarn i Afrika. Jag var ganska förvånad av att José sa upp sitt jobb för att kunna fortsätta sitt liv som gatubarn för att en dag berätta Nelios berättelse vidare. Jag tycker att det var ett bra avslut på boken. Jag förstod ganska bra hur boken skulle sluta eftersom att det står i början att Nelio ska berätta sin historia och dö nio dagar senare. Det händer någonting nästan hela tiden och den blev aldrig tråkig, så enligt mig är det en sträckläsarbok. Jag skulle rekommendera denna boken till dem som är 14 år och uppåt.



Albin Swartling

1 kommentar:

  1. Albin - titta över teckensnittet som är väldigt smått och svårläst. Även styckeindelningen behöver lite extra översyn.

    SvaraRadera