torsdag 8 november 2012

Recension "I gryningen tror jag mamma sak väcka mig"


Recension

Kort resumé
Boken heter ”I gryningen tror jag att mamma ska väcka mig” av Christina Wahldén.
I boken får vi träffa Ombeni som kommer från östra Kongo. Hon utsätts för våldtäkt, misshandel, kidnappning och får se folk dö. Tillslut lyckas hon fly till Sverige efter många uppoffringar. Man får ta del om hur det är för henne att komma ensam till Sverige utan att kunna språket eller att känna någon.

Recension
Ombeni heter huvudpersonen i boken och hon är en ensam flicka i Sverige, hon kom hit efter hon flytt från Kongo där hon utsatts för våldtäkt, kidnappning och så vidare. Ingen inser vad som verkligen hänt henne och när hon öppnar sig för sin lärare och läraren klarade inte höra det och försvinner ut ur klassrummet. Hon splittras från sina systrar när hon flyr från ett rebell läger, hennes föräldrar och hennes bror blir dödade framför hennes ögon i deras hem. Ombeni blir hela tiden mer och mer ”svensk” men saknar fortfarande ”den röda jorden från gården” som är ett citat ur boken. Hon hamnar i flera jobbiga situationer där hon måste göra val som känns vansinniga för oss i västvärlden.

Man märker att synen på allt är helt annorlunda i Kongo från Sverige. I Sverige är de en självklarhet att ingen ska bli dödad på grund av religiösa eller etniska skillnader. Jag tror att boken är skriven så för att vi ska inse att världen inte ser ut likadant i hela världen.  Hon jämför Sverige och Kongo väldigt mycket och försöker hitta liknelser mellan länderna.

Boken är skriven i nutid och författaren skriver i jag-form, även om det inte är en person från Kongo som skriver boken så känns den väldigt trovärdig då Christina har besökt Kongo och varit i kontakt med Röda korset och så vidare.
Även om det är en sådan gripande bok så är den skriver till ungdomar, på grund av att den är skriven på ett ungdomligt sätt känns det ännu mer gripande.
Boken känns extremt välformulerad så känns det två gånger som hon skrivit fel, vilket gör en besviken. Men om man bortser från de två orden så är den väldigt väl formulerad och ger en god effekt av läsningen. När man läser så beskrivs väldigt mycket saker så det känns som man nästan är på platsen hon befinner sig och det gör att allt känns så realistiskt, då man kan se sig själv i hennes plats men ändå inte. Det går inte att sätta sig in i samma situation om man är från västvärlden tror jag.

Författaren har ett väldigt starkt budskap med boken tycker jag att det känns som, Christina vill att man inte ska döma folk av etniska eller religiösa grunder. Jag tror även att hon vill att man ska tänka hur det skulle vara att bli misshandlar och våldtagen dagarna i ända.
Boken känns som en ungdoms roman men lite från varje.

Mer personliga åsikter

Boken ger mig mycket att tänka på och efter ett tag gör den mig avkopplad då allt är på högvarv i huvudet till en början. Ibland är boken lite seg men så fort man kommit över den biten blir den bara bättre och bättre till slutet där jag blev besviken då man nästan kunde gissa redan innan vad som skulle hända. Men det gör inte slutet dåligt utan gör en lite besviken, men rekommenderar ändå boken till alla.
Av: Lööv

2 kommentarer:

  1. Christoffer - jag vill att du tittar över stavning, du gör t ex en del särskrivningar. Tänk också på att boktitlar ska ha stor bokstav och att se över styckeindelningen.

    SvaraRadera