Recension om "Hon går genom tavlan, ut urbilden"

Jag har läst boken ”Hon går genom tavlan, ut ur bilden” som är skriven av Johanna Nilsson. Boken handlar om en tjej som heter Hanna som är tio år. Hela sommarlovet har hon lekt med sin bästa kompis Karin. Det är när skolan början igen på höstterminen då allt förändras. Karin hittar nya kompisar att var med och Hanna känner sig ensam. Hon har inga kompisar i skolan, är rädd för att bli slagen, retad eller dränkt i toalettstolen. Hemma låtsas hon att allt är som vanligt, hon berättar ingenting för sina föräldrar om allt som har hänt utan låter allt vara. Hanna har efter en lång tid haft väldigt bra kontakt med sin farmor och farfar. Efter ett tag in på höstterminen får Hanna ett besked om att hennes farfar inte mår så bra. Då blir allt helt plötsligt lite värre.

Det är innan sommarlovet allt förändras, då Hannas klass ska ha en loppis för att få in pengar till en klassresa som klassen ska på. Hanna blev indelad till att samla in saker tillsammans med Katarina som gick i Hannas klass. Helt plötsligt började hon känna sig lite tryggare i skolan och var inte lika rädd längre. Katarina och Hanna började prata mer och mer med varandra. Klassen fick in mycket pengar så de kunde åka på den resan det ville åka på. Det skulle vara med 5 föräldrar på klassresan. Hanna ville inte att hennes föräldrar skulle hänga med, hon ville inte att de skulle se att hon bara hade Katarina som kompis. På klassresan skulle de åka flotte. Plötsligt händer det en olycka som gör alla oroliga.

Jag tycker att huvudpersonen är likadan i början som hon är i slutet. Hanna är en person som tänker mycket på andra som tycker om henne och inte bara på sig själv. Hon är omtänksam, snäll och lite blyg. Hannas familj hade en väldigt bra relation till varandra tycker jag, hon hade två syskon, en lillasyster och en storebror. Jag tycker det verkar som att familjen har en bra relation till varandra och att de kunde lita på alla. Hanna valde att inte berätta hur hon mådde i skolan för hon var rädd för att hon skulle göra sina föräldrar oroliga eller ledsna för hennes skull och att det skulle vara deras fel att hon inte hade några vänner.

Berättelsen utspelar sig i Sverige, det är höst, vår och sommar. Jag tycker inte att författaren har förklarat så mycket när det gäller miljön. Det beskrivs inte hur det ser ut runt om huvudpersonen. När jag läser slutet så får jag en liten bild framför mig hur det ser ut, men i början så får man som sagt inte veta så mycket så det är väldigt svårt att veta hur miljön är.

Jag tycker att författaren har använt ett språk som är lätt att förstå. Det står inga konstiga ord utan man förstår vad som menas. Det känns som att Johanna Nilsson har skrivit boken på ett bra sätt, jag skulle tycka att boken skulle vara skriven så att den skulle vara intressant redan från början. I början tyckte jag att boken var väldigt seg och det kändes som om jag aldrig skulle komma in i den men i slutet tyckte jag att den var mer intressant. Språket tycker jag är ungdomligt, som sagt så står det mest bara sådana ord som de allra flesta har hört några gånger.

”Hon går genom tavlan, ut ur bilden” är en ungdomsroman. Jag tror att budkapet i boken är att alla ska veta att även fast folk inte berättar ifall de inte mår så bra så kan de känna sig ledsna inombords. Det är inte alla som visar vad de känner, vilket jag tycker är synd. Alla ska vara lika mycket värda, ingen ska känna sig utanför eller rädd för att gå till skolan.

Jag tycker att boken var seg i början, jag hade svårt att komma in i den. Den var inte så intressant i början som jag hade hoppats på. Jag tycker inte om böcker som är svåra att komma in i, även fast den blev bättre i slutet. Man måste tänka så mycket själv vad man tror kommer att hända vilket jag inte tycker om. Jag kan rekommendera boken till de som tycker om att fundera mycket på vad som kommer att hända.