Recension: av inte på riktigt inte på låtsas

Boken heter INTE PÅ RIKTIGT INTE PÅ LÅTSAS och är skriven av Maja-Maria Henriksson. Boken handlar om en tjej som heter Johanna och hon fyller strax sjutton år. Men hennes liv är inte som andra sextonåriga tjejers för att hennes föräldrar är skilda och bryr sig inte om henne mycket. Hon blir misshandlad av sin styvpappa och blev det i skolan också innan hon hoppade av den och började jobba på en restaurang istället. Till sist har hon ingenstans att bo för att hennes lägenhet ägs av hennes styvpappa och där kan han misshandla henne. Men hon har en pojkvän som heter Jens som hon bor hos ibland. Hon älskar Jens väldigt mycket och han gör henne till en ny människa.

Johanna är väldigt olik andra tjejer i hennes ålder för att hennes liv är väldigt svårt och hon lever väldigt enkelt. Hon har också väldigt svårt att bli älskad för att hennes föräldrars nya partners gillar henne inte och hennes föräldrar tar alltid sina partners sida i konflikter med henne och försöker glömma bort problemen. Jens älskar henne mycket men hon får tillbakablickar från när hon blev sexuellt trakasserad på skolan.  Det påverkar henne genom att hon inte vill ha sex med honom även om han vill det och han bryr sig inte om vad som har hänt henne. Jens pappa är död och hans mamma dricker vilket påverkar honom säkert negativt och Johanna också för att han är olycklig. Inte ens socialen kunde hjälpa henne när hon försökte hitta ett ställe att bo för att de behöver ha med hennes föräldrar på mötet.

Hennes chef som heter Pietro är en man som bryr sig om (men inte attraktivt för att han är homosexuell) Johanna. Han säger till Johanna att hon inte ska lita på Jens och senare får hon nog och blir väldigt arg på Pietro. Men Pietro låter Johanna bo i hans hus sen, även om hon var arg på honom men då hade hon nästan förlorat allt hon hade men det sa hon inte utan han lät henne komma in i huset. Johanna har en bror som heter Linus. Han är en av få som bryr sig om Johanna men han är för liten för att kunna hjälpa henne och vet nog inte om hennes problem heller. Johannas mamma väntar barn också men det är hennes styvpappa som är pappan och det kan försvåra saker för Johanna för att då blir han för alltid en del av familjen.

Den här historien kan vara sann för att vi har sett liknande situationer där tjejer inte respekteras och samhället vänder dem ryggen t.ex. var det två tjejer som blev våldtagna och samhället vände dem ryggen. Jag vet inte vilket år boken utspelar sig men det var nutid. Det utspelar sig på sommaren och vädret är för det mesta väldigt behagligt men en gång regnade det.

Språket är både poetiskt, känslosamt och konstigt för att Johanna säger mycket om att hon känner sig mycket rädd och att hennes känslor är mycket svåra. Hon vet inte direkt hur hon ska bete sig.  Hon använder också ett väldigt poetisk språk när hon tänker för sig själv. Boken bygger på författarens egna erfarenheter och den här boken kan vara ett budskap att vi borde hjälpa utsatta personer mer och att vi borde bete oss på ett bättre sätt. T.ex. borde vi kanske vara mer vaksamma på vår omgivning och se hur människor blir behandlade och hur de reagerar på oss och det är en viktig sak som vi kan tänka på och agera på.

Jag tycker boken var bra och den fick mig att se att ibland kan vi människor vara konstiga på ett sätt för att om någon person blir misshandlad ska man väl ingripa.  Det gjorde inte Johannas mamma men Johanna höll in sina känslor och berättade dem inte för någon men när hon väl berättade var det ingen som brydde sig.

Jag tycker att Johanna borde ha gått ut med sina känslor till någon myndighet som kunde ha hjälpt henne.  Jag tror också att hon har känslan av att det skulle vara bättre om hon höll inne sina känslor för att alla som kände henne hade det bättre om hon inte blandade sig i deras liv. Om hon skulle prata med någon myndighet kanske den här lyckan skulle försvinna bland hennes familj för att då skulle t.ex. hennes styvpappa bli gripen.  Hennes mamma skulle då kanske bli ensamstående med tre barn och resten av hennes familj skulle bli olycklig.

Boken är skriven i Jag-form för att Johanna är berättaren och temat är nog drama för att det är mycket känslor och sorgliga scener.  Jag tror det är en ungdomsroman för att Johanna är ju en ungdom och den beskriver också hur ungdomar kan bete sig och ibland är Johanna och Jens inte direkt mogna av sig själva och det är ju en del ungdomar.

Jag skulle rekommendera den här boken till alla som är ungdomar och uppåt för att det här är en bok som alla kanske kan känna sig igen i. Boken kan också få människor att öppna sina ögon om hur en del människors liv kan vara och att man kanske ska vara mer öppen med sina känslor för de som vill lyssna och lösa personers problem, för att de löser nästan alltid alla problem.

Henrik Haglund SA12B