Boken ”Allt för min syster” handlar om svårt cancersjuka Kate och hennes syster Anna som föddes bara för att rädda Kate. Anna har donerat blod, benmärg och celler men en dag får Anna nog då hon måste donera en av sina njurar för att rädda Kates liv. Anna har aldrig haft något att säga till om, det har alltid varit hennes föräldrar Sara och Brian som tagit besluten över hennes huvud. Hon kontaktar en advokat och inleder en process för att stämma sina föräldrar och att få rätten att bestämma över sin egen kropp.
Cancersjuka Kate är 16 år gammal, hon har haft leukemi i perioder sedan hon var 2 år gammal. I boken beskrivs Kate som en överlevare, för hon har trotsat döden gång på gång då hon egentligen skulle gått bort. Hon har inte kunnat gå i skolan då hon nästan alltid får tillbringa sin tid på sjukhuset för att inte kunna bli smittad av något virus eller få en infektion. Kate är bästa kompis med sin syster Anna. Anna är en så kallad ”designer bebis”, läkarna valde ut en perfekt matchning till Kate och planterade sedan in det befruktade ägget i deras mamma Sara. Första gången Anna donerade något till sin syster var hon bara några minuter gammal. När Anna inleder processen för att få rätten över sin egen kropp blir det en del konfliker mellan karaktärerna speciellt mellan Anna och hennes mamma. Det verkar nämligen som om Sara deras mamma står mer på Kates sida och inte på Annas. Det verkar som om Sara tänker på att rädda Kate och inte vilka konsekvenser det kan bli för Anna.
Familjen bor i en liten stad i USA där alla känner varandra. Miljön utspelar sig mest på sjukhuset men även i hemmet och på brandstationen där Annas och Kates pappa jobbar. Jag tror författaren har valt dessa platser för att de är väldigt viktiga för handlingen. Tiden varierar men den är från år 1991 till år 2010 men för det mesta pratar de i nutid och då menar de att det är i början av 2000-talet.
Språket i boken är enkelt och lättläst. Det enda som var lite svårt att förstå var alla medicinska begrepp men de var inte så svåra då de förklarades hyfsat bra. Författaren skriver boken på ett sätt så det känns som att man är med i handlingen och att man själv vill säga sina egna åsikter och vara med i diskussioner. Språket varieras från ungdomligt till vuxet och allvarligt. Eftersom boken handlar om ett ämne som är såpass allvarligt tycker jag det är bra att det varierar lite så man inte tröttnar på boken.
I boken är det sju stycken som berättar hur de ser på saker och ting. Det är Anna, Kate, Sara (mamma), Brian (pappa), Jesse (bror), Cambell Alexander (Annas advokat) och Julia (ser så allt går rätt till i processen). När man läser boken får man då se hur alla tycker och tänker och varför de gör som de gör i olika situationer.
Genren på boken skulle jag nog säga är en ungdomsbok men även vuxna kan läsa den. Den kretsar kring temat kärlek, vänskap och bortgång. Dock vet jag inte riktigt om det är en typisk ungdomsbok. Det finns många ungdomsböcker som handlar om sjukdomar t.ex. cancer, men då är det oftast en förälder inte ett syskon som har/får diagnosen.
Budskapet i den här boken tror jag är ”lev livet medan du kan”. Jag tycker det är ett bra budskap som alla ska leva efter, för en dag kanske något fruktansvärt händer och man undrar varför man inte gjorde det medan man kunde. Det behöver inte vara något så allvarligt som att få en sjukdom eller att någon dör, det kan vara något så enkelt som att man inte åkte den där karusellen på tivolit innan man blev för stor och inte fick åka den. Jag kan faktiskt känna igen mig lite i det här budskapet ”lev livet medan du kan”. För några år sedan skadade jag mitt knä och trodde att mitt liv var över då jag inte kunde träna och tävla, men idag tänker jag inte så längre, jag tar dagen som den kommer och hoppas på det bästa.
Jag tycker denna bok var riktigt bra, så fort man börjat läsa kunde man inte sluta. Jag brukar inte läsa så mycket kärleks och ungdomsromaner då jag brukar tycka det blir långtråkigt. Jag brukar läsa deckare då det händer mycket ”läskiga” saker. Det enda jag tycker var lite dåligt med boken var slutet, det var som att författaren ”dödade” slutet. Det var som om hon inte orkade med att hitta på ett slut och tog det första som kom upp i huvudet på henne. Men visst det kunde vara sämre men det kunde å andra sidan vara mycket bättre, man kunde dock inte förutse slutet. Jag skulle rekommendera denna bok då man får läsa många olika personers perspektiv på saker och det är en annorlunda bok.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar