Recension av ”Boktjuven” av Markus Zusak

Boktjuven utspelar sig på en liten gata i Tyskland under andra världskriget. Här får man följa Liesel Meminger, även kallad ”Boktjuven”, när hon flyttar till sin nya fosterfamilj. Man får ta del av hennes kärlek till böcker och man får reda på hur hon stjäl sin första bok, vilken snart kommer att bli den första i raden av många. Varje bok har sin egen historia och hjälper på något sätt Liesel genom den perioden av hennes liv som hon är i just då.

Huvudpersonen i boken är Liesel Meminger. Hon är en ganska tystlåten ”pojkflicka” som gör sitt bästa för att vara folk till lags. När hon är nio år ser hon sin bror dö av ett hostanfall i en tågkupé. Varken hon eller hennes mamma kan göra något för att hjälpa honom och bilden av honom i tåget hemsöker henne sedan under resten av hennes liv. När hon sedan blir förflyttad till en fosterfamilj eftersom hennes mamma inte längre kan ta hand om henne vänds hennes liv, om möjligt, ännu mer upp och ner. Dessa dramatiska händelser som hon upplever i så tidig ålder följer sedan med henne och påverkar hennes personlighet och de val hon gör i resten av boken.

Liesels ”nya” mamma och pappa, som hon själv kallar dem, börjar betyda mycket för henne. I början har hon svårt för att bli nära vän med Rosa, hennes fostermamma, eftersom Rosa är högljudd, bestämd och envis. Deras personligheter stämmer inte så bra ihop till en början men när Liesel så småningom tuffar till sig lite och även får se en mjukare sida av Rosa så visar det sig att de är mer lika och betyder mer för varandra än vad någon av dem varken förstått eller vågat erkänna. Liesels fosterpappa Hans däremot välkomnar Liesel samma sekund som hon för första gången sätter foten innanför tröskeln i sitt nya hus. När det visar sig att Liesel inte kan läsa sitter han uppe med henne varje natt och övar läsning och stavning tills hon till slut når samma nivå som hennes klasskompisar. Det är även här, i en källare med sin fosterpappa, som hennes kärlek för att läsa böcker föds.  Två andra personer som också kommer att betyda mycket för Liesel är dels hennes bästa vän, Rudy och Max som är en judisk man som gömmer sig för nazisterna i deras källare.  Det visar sig att Max älskar böcker lika mycket som Liesel och de två förstår sig på varandra och blir riktigt goda vänner. De flesta karaktärerna i boken är genomtänkta och trovärdiga och detta gör att man tar boken på allvar.    

Som jag har nämnt förut så utspelar sig berättelsen på en smutsig gata i Tyskland under andra världskriget. Författaren använder sig av ett språk som får miljön att uppfattas som konstant grå och lite regnig. Han lyckas fånga den rädsla och dysterhet som kriget för med sig. Man får en känsla av att man faktiskt är där och ser allt som sker med egna ögon. Boken utspelar sig på andra världskriget men är skriven år 2005 och därför, eftersom tiden som handlingen utspelar sig i är historisk, kan berättaren ibland ge lite vinkar eller ledtrådar om hur det hela kommer sluta.

Berättaren i Boktjuven är allvetande och kan därför ibland avslöja vad som kommer hända i framtiden. I den här boken är berättaren döden, men döden är skildrad som en person och det är han som berättar historien om Boktjuven. Detta är en historisk roman och den handlar om en historisk tid (andra världskriget) som har påverkat väldigt många människor och därför känner man att man blir berörd när man läser boken. Temat i boken är livet och döden och detta är ett ständigt återkommande ämne i berättelsen.

Jag tolkar budskapet i den här romanen som att författaren vill visa på de små glädjeämnena i livet. Jag tror att författaren vill få oss att vidga vår syn på livet och döden och få oss att förstå att även när det känns som mörkast finns det alltid saker att vara glad åt. Även om jag uppfattar boken som en ganska dyster berättelse så lyckas karaktärerna ändå alltid hitta glädje på något sätt och det tilltalar mig. Jag tror att anledningen till att författaren skrev romanen var för att han ville sprida det här budskapet och få människor att tänka om istället för att använda sig av invanda tankemönster om livet och döden.

Författaren har skrivit boken på ett tilltalande och spännande sätt. Han använder sig av så kallade ”cliffhangers” vilket gör att man inte kan låta bli att läsa vidare. Trots att man ibland får vissa vinkar om slutet så avslöjas det aldrig helt vilket gör boken mycket mer spännande.

Jag skulle absolut rekommendera denna roman för den som vill läsa en bok skriven om ett vanligt tema på ett nytänkande sätt eller för någon som helt enkelt bara vill läsa en väldigt spännande bok.