Boken handlar om den 8-åriga
Berlin pojken Bruno, som en dag får veta att familjen ska flytta. Brunos far,
som är SS-officer har nämligen blivit befordrad, och hans nya jobb blir att
sköta om Auschwitzfängelset. Detta förstår förstås inte Bruno, som bara blir
ledsen när han måste lämna alla vänner i Berlin. Väl på plats vill Bruno genast
börja utforska det nya området, men hans mamma säger bestämt att han bara får
leka runt omkring huset där familjen bor. Trots mammans varningar beger sig
Bruno längre bort från huset, och en dag ser Bruno ett gigantiskt staket med
taggtråd. Han frågar sina föräldrar om staketet och de måste ljuga för att
inte berätta den hemska sanningen. En dag då Bruno står vid staketet kommer en
jämnårig pojke i randig pyjamas fram från andra sidan. Pojken i den konstiga
randiga pyjamasen heter Shmuel, och de båda pojkarna bygger upp en stark
vänskap som slutar i en tragedi.
Huvudpersonen i boken
heter Bruno. Bruno är en vanlig tysk 8-årig Berlin pojke som lever i Tyskland
under andravärldskriget. Författaren valde att inte beskriva Bruno särskilt
detaljerat. Eftersom han endast är åtta år uppfattar han inte sakerna på ett
sådant sätt som en vuxen skulle ha uppfattat det. Dock så utvecklar Bruno sina
kunskaper genom boken om att det pågår någon form av krig, och att Tyskland
kämpar för mänsklighetens bästa. Han får även lite kunskaper om förintelsen
utav sin privata lärare och storasyster, men förstår ändå inte riktigt. Från
läsarens perspektiv uppfattas Bruno som väldigt naiv och godtrogen, dock inte
så konstigt eftersom han är så ung. Familjen består utav: fadern Ralf,
modern Elsa storasystern Gretel, och Bruno. Relationen mellan de båda
föräldrarna hänger på en skör tråd. Elsa avskyr Ralfs arbete men vågar inte
riktigt skylta öppet med det. Hon tycker dessutom att Auschwitz inte är någon
optimal plats för en 8-åring att vistas på.
Boken utspelar sig i
Berlin och Auschwitz under andravärldskriget. Man kan själv föreställa sig att
miljön och stämningen runt omkring Auschwitz inte är på topp. Det beskrivs
också i boken att lukten från de kremerade kropparnas rök nästan är
outhärdlig. Här vill författaren få fram hur grymt och brutalt förintelsen
faktiskt var.
Språket är relativt
enkelt, det är en bok som passar tonåringar för att den är inte överfylld med
oviktiga detaljer, men inte heller så enkel eftersom boken tar upp förintelsen
som huvudpunkt, och det krävs lite förståelse om andravärldskriget för att
förstå hur förintelsen påverkade människorna och vilka konsekvenser det förde
med sig. Berättarperspektivet är en allvetande berättare. Genren skulle jag
säga är en ungdoms/historisk roman.
Jag vet inte om boken
har något speciellt budskap, men författaren vill definitivt få fram
förintelsen ur ett naivt barns perspektiv. Jag tyckte boken var bra eftersom
den är skriven på ett sådant sätt att ungdomar lätt kan läsa den. Inget
komplicerat språk eller onödiga detaljer.
När jag läste boken fick det mig att tänka lite extra på förintelsen, om hur människorna hade det och om all sorg och död som härjade innanför Auschwitz murar. Slutet på boken kom lite som en chock. Jag hade aldrig trott att boken skulle sluta på ett sådant tragiskt sätt som den faktiskt gjorde. Eftersom boken enligt mig riktar sig till just ungdomar var det väldigt lätt att fortsätta läsa och vända blad. Texten är skriven på ett mycket bra sätt som gör att man fortsätter läsa, utan att tröttna. Jag skulle rekommendera alla som gillar bra lättlästa ungdoms/historiska romaner att läsa denna bok. Det är en väldigt gripande berättelse om förintelsen och dess tragiska konsekvenser. Personligen tyckte jag att boken var väldigt bra. Dels för att språket är ungdomsanpassat, och att själva berättelsen utspelar sig på en historisk mycket intressant och tragisk plats.
När jag läste boken fick det mig att tänka lite extra på förintelsen, om hur människorna hade det och om all sorg och död som härjade innanför Auschwitz murar. Slutet på boken kom lite som en chock. Jag hade aldrig trott att boken skulle sluta på ett sådant tragiskt sätt som den faktiskt gjorde. Eftersom boken enligt mig riktar sig till just ungdomar var det väldigt lätt att fortsätta läsa och vända blad. Texten är skriven på ett mycket bra sätt som gör att man fortsätter läsa, utan att tröttna. Jag skulle rekommendera alla som gillar bra lättlästa ungdoms/historiska romaner att läsa denna bok. Det är en väldigt gripande berättelse om förintelsen och dess tragiska konsekvenser. Personligen tyckte jag att boken var väldigt bra. Dels för att språket är ungdomsanpassat, och att själva berättelsen utspelar sig på en historisk mycket intressant och tragisk plats.
vem är det som berättar i boken är det bruno eller pojken i den randiga pyjamasen
SvaraRadera