Pojken i randig pyjamas av John Boyne

Boken handlar om den 8-åriga Berlin pojken Bruno, som en dag får veta att familjen ska flytta. Brunos far, som är SS-officer har nämligen blivit befordrad, och hans nya jobb blir att sköta om Auschwitzfängelset. Detta förstår förstås inte Bruno, som bara blir ledsen när han måste lämna alla vänner i Berlin. Väl på plats vill Bruno genast börja utforska det nya området, men hans mamma säger bestämt att han bara får leka runt omkring huset där familjen bor. Trots mammans varningar beger sig Bruno längre bort från huset, och en dag ser Bruno ett gigantiskt staket med taggtråd. Han frågar sina föräldrar om staketet och de måste ljuga för att inte berätta den hemska sanningen. En dag då Bruno står vid staketet kommer en jämnårig pojke i randig pyjamas fram från andra sidan. Pojken i den konstiga randiga pyjamasen heter Shmuel, och de båda pojkarna bygger upp en stark vänskap som slutar i en tragedi.

Huvudpersonen i boken heter Bruno. Bruno är en vanlig tysk 8-årig Berlin pojke som lever i Tyskland under andravärldskriget. Författaren valde att inte beskriva Bruno särskilt detaljerat. Eftersom han endast är åtta år uppfattar han inte sakerna på ett sådant sätt som en vuxen skulle ha uppfattat det. Dock så utvecklar Bruno sina kunskaper genom boken om att det pågår någon form av krig, och att Tyskland kämpar för mänsklighetens bästa. Han får även lite kunskaper om förintelsen utav sin privata lärare och storasyster, men förstår ändå inte riktigt. Från läsarens perspektiv uppfattas Bruno som väldigt naiv och godtrogen, dock inte så konstigt eftersom han är så ung. Familjen består utav: fadern Ralf, modern Elsa storasystern Gretel, och Bruno. Relationen mellan de båda föräldrarna hänger på en skör tråd. Elsa avskyr Ralfs arbete men vågar inte riktigt skylta öppet med det. Hon tycker dessutom att Auschwitz inte är någon optimal plats för en 8-åring att vistas på.

Boken utspelar sig i Berlin och Auschwitz under andravärldskriget. Man kan själv föreställa sig att miljön och stämningen runt omkring Auschwitz inte är på topp. Det beskrivs också i boken att lukten från de kremerade kropparnas rök nästan är outhärdlig. Här vill författaren få fram hur grymt och brutalt förintelsen faktiskt var.

Språket är relativt enkelt, det är en bok som passar tonåringar för att den är inte överfylld med oviktiga detaljer, men inte heller så enkel eftersom boken tar upp förintelsen som huvudpunkt, och det krävs lite förståelse om andravärldskriget för att förstå hur förintelsen påverkade människorna och vilka konsekvenser det förde med sig. Berättarperspektivet är en allvetande berättare. Genren skulle jag säga är en ungdoms/historisk roman.

Jag vet inte om boken har något speciellt budskap, men författaren vill definitivt få fram förintelsen ur ett naivt barns perspektiv. Jag tyckte boken var bra eftersom den är skriven på ett sådant sätt att ungdomar lätt kan läsa den. Inget komplicerat språk eller onödiga detaljer.

När jag läste boken fick det mig att tänka lite extra på förintelsen, om hur människorna hade det och om all sorg och död som härjade innanför Auschwitz murar. Slutet på boken kom lite som en chock. Jag hade aldrig trott att boken skulle sluta på ett sådant tragiskt sätt som den faktiskt gjorde. Eftersom boken enligt mig riktar sig till just ungdomar var det väldigt lätt att fortsätta läsa och vända blad. Texten är skriven på ett mycket bra sätt som gör att man fortsätter läsa, utan att tröttna. Jag skulle rekommendera alla som gillar bra lättlästa ungdoms/historiska romaner att läsa denna bok. Det är en väldigt gripande berättelse om förintelsen och dess tragiska konsekvenser. Personligen tyckte jag att boken var väldigt bra. Dels för att språket är ungdomsanpassat, och att själva berättelsen utspelar sig på en historisk mycket intressant och tragisk plats.