I taket lyser stjärnorna

I taket lyser stjärnorna

Jag har läst boken i taket lyser stjärnorna, som är skriven av Johanna Thydell.

Boken handlar om 13- åriga Jenna som försöker ta sig igenom tonårens turbulens. Precis som en vanlig tonåring har hon vanliga problem, som att Ullis, som hon hatar, är så populär och varför Sakke inte lägger märke till henne. Det finns dock ett problem till. För hemma hos Jenna bor en cancersjuk mamma. En mamma, som vet att varje dag kan vara hennes sista. Jennas sätt att hantera vetskapen och tiden, är att göra det enda möjliga. I taket har Jenna och hennes mamma satt upp stjärnor. Under en av dem har Jenna gömt en dikt. ”Om du dör mamma, då tar jag livet av mig”.

I huvudrollen finner vi Jenna, en tretton år gammal tjej som precis börjat sjuan och försöker ta sig igenom en svår tid. Hon är ganska smart, men för att handskas med verkligheten gör hon under bokens gång en hel del dåliga val. Precis som vilken normal tonåring försöker Jenna anpassa sig till sin omgivning på bästa sätt, som i den här boken blir väldigt omständiga på grund av förhållandena.  I början av boken ser man Jenna som en trogen dotter som är där och stöttar sin mamma i vått och torrt. Men när sanningen sakta men säkert hinner ifatt Jenna, vill hon inte inse den. Henne sett att hantera den är att fly från den. Under bokens gång tar Jenna mer och mer avstånd från sin mamma, trots att hon vet att mamman egentligen behöver henne mer än någonsin. Hon stöter ifrån sig sin mamma för att det känns lättare att inte sakna henne. Jenna är en normal tonåring, men med ovanliga problem.

Boken utspelar sig i nutid, med dagens skräck inför cancer inräknad. Allt ingår, cellgifter och behandlingar med mera. Boken är skriven i pågående form, någonting som utspelar sig allt eftersom med tiden. Berättaren, ja, berättar helt enkelt om det som pågår för tillfället. Inga kommentarer om framtiden eller dåtiden, utan fokus ligger på det som sker just nu.

Boken är skriven på ett ungdomligt språk, med slangord, svärord och konstiga stavelser. Den utgör en realistisk syn ur ett ungdomligt perspektiv. Genom det kan man enkelt sätta sig in i hur huvudpersonen tänker i de olika lägena, och lättare förstå sig på känslor som flödar genom bokem. Skrivspråket är inte krångligt, utan är skrivet på ett enkelt sätt. Det utgör inte några extra eller komplicerade beskrivningar, utan går relativt rakt på sak. Det gör boken lättläst och man tröttnar inte på den. Läsaren kastas in i nya tankar och känslor hela tiden, det gör boken varierad samtidigt som man kan se en tydlig röd tråd.

Boken i skriven ur Jennas perspektiv, men den är skriven i tredjeperson. Man ser tydligt att den är Jenna som berättar, det är hennes tankar och känslor som skildras, men hon berättar om sig själv som en annan person. Läsaren för följa med i Jennas vardag och se hur hon reagerar på sin omgivning, även om det inte är jag- form. Ungefär som att det sitter en annan person inne i Jennas huvud som berättar.  

Boken tillhör genren kärleks- och ungdomsroman. Man som läsare ser tydliga drag av både kärlek och ungdom. Kärleken Jenna har till sin mamma är omöjlig att missa, även om hon desperat försöker förneka den. Som jag skrev innan, är boken skriven på ett ungdomligt språk, och ur en ungdoms perspektiv, vilket gör det till en ungdomsroman. Starka band utspelas i boken, både mellan ungdomar och vuxna och mellan ungdomarna själva. En annan sorts kärlek som också finns med i boken är obesvarad kärlek. Det finns ett stycke som visar det väldigt tydligt, jag citerar:

”Jenna ville ha Sakke som ville ha Ullis som ville ha Henke som ville ha Karro.”

Sådana relationer är sorgligt nog tagna ifrån verkligheten. Många gånger har man kunnat sätta sig in i ett sådant triangeldrama. Något som gör det lätt att förstå de krossade hjärtana i boken.

I en sådan här roman kan man tolka budskap helt olika. Någon anser att budskapet är att skänka pengar till rosa bandet, medan någon annan vill visa mer respekt för de sörjande. Jag ser budskapet som en uppmaning att fortsätta kämpa, även när det blir svårt. Om man har varit i en svår period, blir det nästan alltid bättre. Det kan komma perioder då man inte ser ett slut, men jag tror att boken uppmanar dig till att fortsätta kämpa. Men, det är bara min tolkning. Det budskapet kommer alltid att vara aktuellt, för alla människor. Även om du är den lyckligaste människan på jorden, finns det alltid någonting värt att kämpa för. Det finns alltid någonting i världen som man kan hjälpa till att förändra, även om man är helt nöjd med sin egen tillvaro. Svälten i världen tar inte slut, den globala uppvärmningen slutar inte försämras. Det finns alltid någonting mer att kämpa för.

Jag kan sätta mig in i många situationer i boken. Obesvarad kärlek, inga detaljer, svår saknad och lusten av att sluta kämpa. Jag kan också sätta mig in i Jennas situation, för jag vet hur det är att förlora någon nära och kära. Någon annan gång ska jag berätta hur mina släktmedlemar mystiskt dog, en efter en. Men det går jag inte in på nu. Poängen är, att jag vet vad Jenna gick igenom. Jag vet hur svårt det är att inte ge upp, och jag vet också att det verkar lättare att göra som Jenna gjorde. Att bara fly från det hela. Men jag vet också att det inte går.

Jag tycker att boken var mycket givande, man som läsare fick en annan syn på vad nära och kära går igenom. Min mormor dog när mamma var 15 år gammal, och jag märker tydligt att sådana sår aldrig går över. Jag får en annan syn på vad min mamma gick igenom. Boken ger dig en tankeställning, någonting som jag tror att många människor behöver. Även om boken varit extremt tråkig hade det varit värt att läsa den för att få veta slutet. Även om man i bakhuvudet nog insett vad som skulle hända, var det som om man inte förstod. Det kom som en chock, även om det inte borde ha gjort det. Jag anser inte att boken var seg, men det beror nog på vilken målgrupp som läser den. En äldre person skulle förmodligen ha väldig svårt att ta sig igenom boken, på grund av skrivspråket och känslorna. Beroende på vad man gillar för sorts bok, eller om man gillar att läsa förövrigt, tror jag att det kan vara en bok som vissa ligger uppe och sträck läser på natten. Men jag tror också att visa ger upp efter ett par sidor, på grund av bristen på action och äventyr.

Jag tycker personligen att alla borde läsa den, jag är dock inte lika säker på att alla skulle tycka om den. Men det finns ett starkt och bra budskap i boken, något som alla borde ta del av. Men när jag ska rekommendera boken, riktar jag mig främst till er som vill läsa en bok med mycket känsla och djup i.

                                                                                                     Skrivet av: Josephine SA12B